Det är över nu, men jag kommer ihåg alla dagar med dig, dom är över nu.

Efter nästan tio års minnen är det över.Jag försöker verkligen berätta för mig själv att du är borta nu. Men det spelar ingen roll vad jag tänker, jag kommer ändå fram till att du fortfarande finns kvar här. Det går inte en sekund utan att jag tänker på dig. De svarslösa frågorna lämnar fortfarande inte mitt huvud! varför?








Det går inte att beskriva hur ont det gör, och hur tomt det känns. Jag har gråtit i flera timmar och tårarna verkar aldrig ta slut.
Men man måste väl gå vidare, och tänka på alla fina minnen.

Jag klarar det inte, inte just nu iaf. Allt här hemma påminner om min lilla ängel. Aldrig har jag trott att man kan utveckla en sån kärlek eller relation till ett husdjur. Då har jag ändå haft djur hela mitt liv. Det här var nog den mest speciella lilla varelse ni kan tänka er.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta!