Idag har det varit en fantastisk dag. Jag har lagat en trerätters middag med människor jag trivs med.
Jag hade bestämt mig att ingenting skulle få förstöra min lycka idag. Men självklart kommer min mentor och förstör allt, möten hit och dit, allt för vadå?  För att jag avskyr idrott, eller för att jag inte är med på hans lektioner? Jag sliter som ett jävla djur i alla ämnen jag har i skolan, och jag har alltid haft lätt för mig att lära mig saker. Alltid! Och först nu känner jag, att jag är på bristnings gränsen. Jag har aldrig nånsin fått mer än ett G på saker jag gjort i skolan när jag gick på högstadiet, men nu, nu vet jag att jag är kapabel till att få MVG helt utan problem bara jag koncenerar mig på mitt arbete.

Imorgon kommer jag tilllåta mig själv att leva fullt ut, jag har alltid varit den tysta, den blyga och den tråkiga personen i klassen, men nu ska det fan bli ändring på det. Jag ska upp igen, och jag ska bli den gladaste tjejen på jorden.

På en månad har hela mitt liv förändras, jag har brytit så många mönster jag haft i min vardag i flera år. Jag är ute och går 2-3 gånger per dag, när jag åker buss hoppar jag alltid av två hållplatser senare så jag får lite frisk luft och motion. Jag går inte och lägger mig dirket när jag kommer hem, vaknar när det är mat och sen lägger mig i sängen igen.

I helgen ska jag och tjejerna på mogges fest, och jag känner verkligen att jag är värd det här. Jag är värd att ha roligt för en gångs skull.

Nu ska jag lägga mig i sängen, riva mötes pappret i bitar eftersom varken jag eller mamma tänker gå, sen tänker jag somna med ett leende på läpparna.


I morgon har vi en kort dag. Jag börjar 20 i 10 och slutar vid 20 över 2!