12 FEBRUARI 2010


'' Idag fick jag det där telefonsamtalet som jag väntat på i många år nu.
Jag minns hur  farmor alltid svarade i telefon med att säga sitt telefonnummer. Rytmen på hur hon säger siffrorna hörs i mitt huvud, nu finns det ingen bakom de siffrorna längre..

Nu har min älskade farmor vandrat vidare till det ''hemliga landet'' efter döden.
Jag saknar henne mycket och jag vill ha henne tillbaka till jordelivet så hemskt mycket.
Farmor har alltid funnits där för mig och har alltid velat mitt bästa! Hon var och kommer alltid vara min bästa vän.
Just i alla svåra sittuationer och allt jag blivit drabbad för, har min farmor alltid trott på mig och sagt att ''var dig själv och var stolt.''

jag har alltid lyssnat på henne och hon har tillstor del bidragit till den person jag är idag..
Man just känner jag mig så tom i hjärtat och det blir lättast att gråta lite, men jag vet innerst inne att nångång så dör vi alla. Jag kan inte sluta tänka på dom sista dagarna innan farmor dog, hon var glad och lycklig ända in i sista stund, och hon sa att hon inte va rädd för döden för hon visste att hon skulle träffa sina kära, som hon redan förlorat.


Farmor ville att jag skulle klara mig själv. Hon har lärt mig så mycket av allt jag kan idag.
Alltid när jag var där så hade vi så kul. Alla minnen jag har med min farmor kommer jag spara i mitt hjärta och där kommer de alltid finnas, tills det en dag är min tur att vandra vidare..
Jag har alltid varit den tjej som gömt mitt ansikte, men hon fick mig att inse att jag är vacker som jag är och att jag ska vara stolt..

jag är så jävla rädd för att säga farväl! jag vet inte om jag kommer orka
Vi ses i Nangiala, du är den vackraste stjärnan på stjärnhimelen nu. ''