Det är så komplicerat.

Jag sa aldrig rakt ut att du var den som hade stört plats i mitt hjärta, men jag sa så mycket annat vackert emellanåt.
Jag vet, det är så väldigt opersonligt att starta en text med samma ord som alla andra använder men jag vet
inte längre vad jag ska skriva.
Jag undrar vart det har tagit vägen. Ingenting känns bra.

 Jag önskar att det inte var såhär . Men jag har sagt innan att jag är egoistisk och gräver ner mig alldeles för mycket i dåtid.
Det är som om min hjärna raderat mitt närminne för att skydda mitt psyke för att inte bryta ihop fullständigt.

'' Jag vill vara ängeln utan förflutet. Jag vill skära bort minnena, klippa bort dom. Jag vill vara utan. Jag vill vara hon som står i nuet utan att ha tagit något steg dit. Och hon som försvinner från nuet utan att ta några steg bort.
Hon som aldrig var eller kommer att vara, utan hon som bara är.''