Min praktiktid har lidit mot sitt bittra slut. Bittert av den anledningen att jag inte vill lämna detta fantastiskt härliga gäng på Tennstopet. Verkligen känt mig precis som en i gänget.

På så sätt har hela min praktiktid flutit på. Jag välkomnades från första stund och glädjen gentemot dessa människor har bara blivit starkare under min tid här. Vi pratar, skrattar och hjälper varandra med problem. Även jag får ofta komma med idéer och tankar och det känns som att de verkligen lyssnar på lilla mig. Jag, en person utan egentlig erfarenhet och med ett självförtroende som ofta svackar. Det känns inte längre som att jag gått till praktiken, utan till jobbet. Alla arbetsuppgifter är inte roliga men känslan är alltid på topp. Vissa delar ut välbehövliga kramar och andra lyssnar bara helt totalt villigt och vänligt när det behövs.

Jag har fått ett otroligt stöd i kommande projekt och jag vet att detta inte är slutet. Jag kommer inte att umgås med dessa människor på ett sådant tätt sätt som jag gör idag. Men jag ska hälsa på. Och jag ska hålla kontakten. För min tid på praktiken har varit fantastisk. Den har verkligen det. Tack till Jessica, Emelie,Carina,Sussanne, Sandra Marcus & Carro och alla ni andra som har gjort min tid här så bra. Utan er och min lärofyllda tid här hade jag inte varit redo att ge mig ut i en stormig framtid fylld av hopp och förtvivlan.