Vaknade med en konstig känsla i kroppen, men även lite utav stolthet! Man måste berömma sig själv oftare. Komma ihåg att det är okej att vara stolt över saker man åstadkommer.

Igår kväll var jag med gabriel, käkade max och webbade med .. gabriel i flera timmar kom isäng vid halv 7 i morse och sov till tre.

Imorgon ska jag följa med empa till ungdomsmottagningen, sen ska jag på förhör, alltså jag oooooorkar inte!
Och nej, jag har inte gjort nånting!
Sen ska vi även fixa gymkort, nu jävlar ska magen bort, tatuera magen osv i sommar, roar!
Jag känner mig så jävla motiverad och peppad!

Kan börja med att be er som kommenterar anonymt att bokstavligen talat att dra åt helvete.
Ni får inte ut någonting utav detta, så varför ens fortsätta? Ja men varsågoda, men tyvärr är detta allt jag tänker skriva.
Så har ni någonting att säga om detta, sluta gömma er bakom skärmen.
Ogillar ni mina vänner säg det till dom. Ogillar ni mig, så säg det för guds skull direkt till mig, idioter.

Jag är känslig , men snackar skit bakom ryggen på mina vänner gör jag inte.. Jag kanske är trasig, men ett hjärta av guld har jag. Jag gråter lätt, men bättre det än att vara kall. Jag vet att jag är en bra människa , men även en bra människa har många brister.. Jag är inte sjuk på något, men du är. Jag känner hopp, tvivel, känner mig krossad, kan vara både glad och mindre.. Är jag annorlunda för det?

Kärlek i överflöd är något lite mer människor borde ha.. Som min pappa lärde mig när jag var liten , snacka aldrig illa om den tredje personen när den inte är närvarande. Och ibland kan man inte hålla sig när det är något riktigt jävligt.. Men skulle aldrig få för mig att kalla min vän för hora, eller något dylikt.. Man har rätt att bli förbannad, jag är en känslig person .. Jag överreagerar.

Men min familj&mina vänner betyder allt för mig , verkligen allt. Dem människorna som inte gör sig förtjänta av det behöver jag inte. Jag har hellre en äkta vän än ingen alls.. Som kineserna säger "Är du vän med alla, har du inga riktiga vänner" sant, sant.. Och jag behandlar dig som du behandlar mig. Du känner inte mig, jag har fått ta emot så himla mycket skit genom mitt liv, men jag har blivit starkare av det .. Det kan jag stolt säga medans du spottar mig i ansiktet och kallar mig svag ..

Jag har alltid varit en bra människa och jag har så jävla mycket kärlek att ge, och falsk det är mil iväg från vad jag är. Jag satt och tänkte på det, jag ska aldrig låta en utomstående person krossa mig och jag ska göra det bästa utav situation även om det känns svårt ibland.. Och vissa dagar klarar man inte av att hålla ljuset uppe och vissa dagar är himmelska och underbara medans andra dagar är nattsvarta, låt mig då ha det så om jag väljer det .

Jag är sexton år, ibland när jag snackar om mitt liv är det som om jag levt 100 livstider. Men mycket har jag hunnat se, och jag vet att livet inte är värt att spilla på materialistiska vänner.. Jag har mitt eget liv i mina egna händer, jag kommer att forma det precis så som jag vill och det kommer ingen någonsin kunna stoppa mig ifrån ..

Jag behöver inte negativa vibbar runt mig, det har jag nog av själv.. Jag är en glad människa , men med ett så jävla känsligt inre,  Patetisk? Kan man kalla mig patetisk .. hm, nu får jag ta mig en funderare, NEJ det kan man verkligen inte, varje gång jag har fallit har jag kämpat mig upp och ställt mig på mina två feta ben och klarat av min morgondag hur svårt det än har kännts för mig..

Jag är inte gud , jag är inte perfekt, jag är en människa med känslor. Jag kommer aldrig att vara riktigt ensam och kall för jag vet att mina riktiga vänner och min familj alltid kommer att värma mitt inre.. Jag tvivlar och förlorar hoppet precis som du. tro inte att du är bättre än någon annan för det är du inte