Design avdays will come when anything is wrong
hej bloggen, hej bloggläsare!
Lite halvtrött sisådär vaaa!
Igår så träffade jag Emelie och Rille, drog till tennstopet och tog en öl. Sen drog vi vidare till stigslund och träffade sylwia, jossan och seanbanan. kändes som att jag hade varit utan dom i flera veckor, när det bara var tre dagar. Eheh!
Jag hade iallafall jätte trevligt, sköna människor och bra musik.
Jag och emelie tog väl ett och annat glas för mycket. haha, hoppade sönder sängar och soffor. FU CCCCCKYEAAAH!
Vid halv tre tog jag,emelie,rille,sylwia och sean bussen ner på stan.
Måste påpeka att gävle är helt vilt på helgerna!
BLESS!
''You saved my life, now maybe it's my time to save yours.
But I can never repay you, what you did for me is way more.
But I ain't giving up faith, and you ain't giving up on me.
Get up Dre! I'm dying, I need you, come back for fuck's sake''
I heard that your dreams came true
..
Det är en svårt uppgift att vara människa.
Jag kan inte uttrycka mig i ord längre. Inte på det här sättet, som jag brukade tycka om så mycket. Jag biter mig själv i tungan och sväljer istället. Fokuserar på att klara av livets alla uppgifter och på att må bra. Man måste prioritera. Och förändringar sker hela tiden. För några veckor sedan var det en bästa vän som uppmanade mig: för att förändringar ska ske så är det du som måste skapa dem. Det vet väl varenda människa egentligen. Jag behövde bara för höra det, svart på vitt. Men jag klarar bara av några saker i taget, så jag har fått sätta mycket annat åt sidan för att kunna fokusera.
Jag gör mitt bästa för att vara en bra dotter, vän, elev... men det känns som jag misslyckas med det mesta, för jag vet att jag kan ge så mycket mer. Det är svårt. Den där människogrejen. Jag vill vara allt för alla. Jag vill alldeles för mycket på en och samma gång. Och då lyckas jag inte med något.
i'll be
jag behöver dig
Jag kan inte leva utan dig.
förlåt
Bloggen har hjälpt mig otroligt mycket under dessa jobbiga dagar, särskilt i början var det en livlina. Jag är otroligt tacksam för alla kommentarer jag har fått, alla snälla ord och hjälpande råd. Det har känts väldigt tröstande att veta att många som jag inte känner har läst om mitt liv och tänkt på mig. Att bli lämnad är tyvärr en väldigt vanlig händelse i människors liv, men det finns ändå ingen patenterad väg som man kan gå för att komma över det. Alla måste gå sin egen väg och min väg var att vara så öppen som möjligt om vad som hänt, både i bloggen och gentemot mina kompisar. Jag är väldigt glad att jag valde den vägen, jag är säker på att det har gjort att jag har kunnat komma igenom detta på ett bättre sätt.
De senaste 10 dagarna har jag blivit markant mycket bättre, det har varit väldigt tydligt för mig. Jag är inte framme än men jag har kommit över den värsta backen. Det kommer särert ta ett tag till innan jag helt har slutat sörja, vissa stunder är fortfarande jobbiga som fan och ibland skulle jag kunna göra vad som helst för att få slut på det. Men det viktigaste för mig är att jag inte känner så HELA tiden längre. Den mesta delen av dagen tänker jag inte dem tankarna.
Tack än en gång till alla som läst mina tankar, jag kommer tillbaka.
Jag har alltid vetat att det kommer bli bättre, jag kommer att överleva, jag kommer att bli glad igen
men jag kan inte säga att allt är så jävla perfekt nu, för då skulle jag ljuga för er, och för mig själv.
Du kanske inte vet hur svårt det är att slappna av och vara sig själv när tusen känslor och tankar strömmar runt i ens huvud. Men jag klarade det.
Du ska bara veta hur rädd jag var när jag av misstaget sa det där. Jag var vettskrämd, Om jag är ärlig så var det hemskt, allt kändes meningslöst,
Tårarna är mil bakom mig och de negativa tankarna vinner inte över mig. Men en sak förstår jag inte hur jag ska klara, jag vet inte ens hur, och det får jag försöka ta reda på.
Att älskas utav dig är det vackraste för mig
Inte sagts speciellt mycket här den senaste tiden, så tänkte ta och uppdatera lite snabbt.
Igår var det ju somsagt sista april, den spenderades med världens lätt bästa människor i hemlingby. jag tror jag aldrig haft så roligt i mitt liv, vi gick säkert 2km i en kolsvart skog när vi skulle hem, men det var det lätt värt
Idag vaknade jag och anton vid 11, ¨åkte till stan och sen stack jag vidare till sylwia och hjälpte henne storstäda föratt hon i morgon får pojkbesök! ;)